För några månader sedan bråkade jag med min bästa vän Sara, det slutade med att vi sa upp kontakten med varandra och jag var så jäkla förbannad då. Men när ilskan hade lagt sig och jag började tänka tillbaka på våra minnen gick jag runt med en klump i hjärtat varje dag, fyfan vad jag saknade min vän. Men jag vågade inte höra av mig för jag visste inte hur hon skulle reagera, tänk om hon inte ens skulle svara så jag sköt bort den tanken.
Men för någon dag sen när jag loggade in på fb hade Sara skrivit pm till mig på fb och då började vi prata ut om allt på en helt annan nivå än innan. Det kändes så skönt att få säga allt och att hon lyssnade och förstod och jag fick även höra hennes syn på det hela. Så vi bestämde oss för att ses och när jag såg Sara stå på stationen och jag gick fram och krama henne höll jag nästan på att börja gråta, vi har känt varandra i snart 13 år och hon har alltid varit den personen som funnits där för mig oavsett vad. Hon är den vännen som aldrig dömer, som skulle kunna åka hem till mig mitt i natten om jag verkligen behövde henne, som lägger undan sina egna problem för en stund för att bara lyssna och förstå mina. Hon är den finaste vän man kan tänka sig och jag är så glad över att hon var modig och tog upp kontakten!

Vi kommer ha en underbar tid framför oss och skaffa massor med nya minnen, låtar och foton tillsammas som vi kan sitta och titta tillbaka på när vi har små barn som springer runt och leker. Haha nu ska vi inte gå händelserna i förväg känner jag men vill bara säga att jag är så glad att vi blev sams igen.
Sara betyder så mycket för mig och det finns verkligen ingen bättre vän än henne <3