Du tror att det här är skit lätt för mig. Att jag bara har gjort det här för att såra dig. Att jag är en känslokall jävla tjej som inte är värd något. Jag har så mycket känslor inom mig som jag inte vet vad jag ska göra av. Vill att någon opererar ut dem ur mig och att någon tönt tar med dem upp till rymden och dumpar dem där.

Hela morgonen har jag tänkt på de saker vi gjort tillsammans, alla stunder du har gjort mig glad och fått mig att skratta. Vi träffades inte länge men det räckte ändå för att skapa det band som uppstod. Det band som jag nästan mot min vilja valde att klippa av.
Jag hoppas men samtidigt hoppas jag inte. Jag orkar inte men samtidigt ska jag göra allt för att orka.